6 dagar minisemester :S
Egentligen skulle jag varit funktionär på Axvalla tävlingarna och skött boskapen men eftersom det var för få anmälningar ställdes tävlingarna in. Synd då jag verkligen hade sett fram emot att vara där och uppleva tävlingen på så nära håll och dessutom träffat en massa goa männiksor. Istället blir det minisemester och träning utav Jack, hoppas jag iaf då jag just nu är barnvakt åt mitt barnbarn :S Han är söt som socker och jag älskar honom över allt annat men jag behöver också min dyrbara ledighet att bara få göra sådant som jag vill.
Är det en morförälders lott här i livet att man alltid ska ställa upp? Det ska skjutsas och planeras, stötas och blötas och man ska finnas till 24 timmar per dygn och bara göra vad alla andra vill. Nu låter jag negativ men jag hade sett fram emot att umgås med min häst, barnbarn i all ära men orken tryter en del när man är 40 och barnen flyttat hemifrån för 3 år sedan och man skapat vanor för sig själv och sin bekvämlighet. Dessutom vill jag lägga min ledighet på mig själv så att jag orkar jobba, sköta djur och hemmet, tvätta, laga mat osv.
Att jobba som sopåkare trivs jag bra med men det är tufft och det sliter på kroppen, det är ett jäkla springande mellan villorna och slänga på tunnorna som många gånger väger bly. Kompost ska vi inte tala om, stinker och är svintungt. Jag åker hemifrån kl 5.20 på morgonen, kommer hem kl 17 och då är det både hem, tvätt och mat som ska fixas, på det har man djuren så ni kanske förstår att ledigheten är guld värd och jag har nog lite rätt att säga att nu är det bra - jag behöver också få leva mitt liv och inte bara finnas för alla andra!
Nu ska jag aktivera Alex och ikväll ska han åka hem för nu är det min tur att få njuta utav min semester, den enda jag har på hela sommaren. Jag ska dessutom rida min fina häst imorgon oavsett väderlek för tiden måsyte jag ta vara på sedan struntar jag i om andra ringer och tjatar. Min semester är min semester och den är planerad in i minsta detalj!
Är det en morförälders lott här i livet att man alltid ska ställa upp? Det ska skjutsas och planeras, stötas och blötas och man ska finnas till 24 timmar per dygn och bara göra vad alla andra vill. Nu låter jag negativ men jag hade sett fram emot att umgås med min häst, barnbarn i all ära men orken tryter en del när man är 40 och barnen flyttat hemifrån för 3 år sedan och man skapat vanor för sig själv och sin bekvämlighet. Dessutom vill jag lägga min ledighet på mig själv så att jag orkar jobba, sköta djur och hemmet, tvätta, laga mat osv.
Att jobba som sopåkare trivs jag bra med men det är tufft och det sliter på kroppen, det är ett jäkla springande mellan villorna och slänga på tunnorna som många gånger väger bly. Kompost ska vi inte tala om, stinker och är svintungt. Jag åker hemifrån kl 5.20 på morgonen, kommer hem kl 17 och då är det både hem, tvätt och mat som ska fixas, på det har man djuren så ni kanske förstår att ledigheten är guld värd och jag har nog lite rätt att säga att nu är det bra - jag behöver också få leva mitt liv och inte bara finnas för alla andra!
Nu ska jag aktivera Alex och ikväll ska han åka hem för nu är det min tur att få njuta utav min semester, den enda jag har på hela sommaren. Jag ska dessutom rida min fina häst imorgon oavsett väderlek för tiden måsyte jag ta vara på sedan struntar jag i om andra ringer och tjatar. Min semester är min semester och den är planerad in i minsta detalj!
Kommentarer
Trackback
